Aldrig lycklig

Jag kommer nog aldrig att bli lycklig Men du kommer säker se mig le igen Det var det du sa du när vi satt hos Francine En november natt då vi åt och drack ur en flaska vin Du sa aldrig vart du vart Du sa aldrig vart du skulle då Vi tog vägen mot park Paloma upp mot De la Miel Det var så det var, det var så det kanske skulle bli Vänner kan va för evigt kärlekar ta slut Varför är det så, var det så förut Kärlek kan va för evigt och en vänskap ebba ut Varför är det så, vet du, varför det är så Det var längesen på en nattlig promenad Du vek sig dina knän bakom månljusets fasad Du kanske bara var vilsen och trött Du låg låg länge men du reste dig upp Askan blev glöd som blev eld som flammade upp igen Nu brinner drömmarna som solen som månen och stjärnorna Å du känner att du lever å du vill Vänner kan va för evigt kärlekar ta slut Varför är det så, var det så förut Kärlek kan va för evigt och en vänskap ebba ut Varför är det så, vet du, varför det är så Vänner kan va för evigt kärlekar ta slut Varför är det så, vet du, varför det är så