Rasa

Rasa min värld, rasa In i glömskans ruin Föds på nytt, död Med ett plågat skri Runt runstenars sargade tecken Jag skrapar min hud Må urfadern tala i strecken Och giva mig bud Om lögnen, såret och blodet Det gamla, det fria och döda Till trots du låter mig glöda Att för evigt minnas det döda Rasa min värld, rasa Ini glömskans ruin Förneka mig liv Förbanna min värld Trolska men tomma Gapar vidderna Iskalla, hotfulla men fromma Med buken blottad Ligger jungfrun och ber Hånad, sjuk och bespottad Rasa min värld, rasa Rasa min värld, rasa In i glömskans ruin