Sången om drömmar

Flickan den unga Som älska att sjunga Jobbade tungt Men sinnet var ungt Trots sysslorna tunga Krävde hjärta och lunga Modet var lugnt Som sånger hon sjungt Flickan som fanns i sin ensamhet Varken mor eller far och Ingen som vet hur hon slet I timmarna många Passen var långa Från morgon till kväll Ibland fick hon skäll Skorna var trånga Människor vrånga Men flickan var snäll Och rösten var gäll Åh hon sjöng som en näktergal Som ingen la märke till Hon var som en gömd pärla i ett skal En gåva hon fått Ett redskap utan mått Att sjunga stod på hennes lott Att sjunga stod på hennes lott Hon hade sånger Som så många gånger Gjort henne stark De var hennes park Ett liv utan ånger Och få medaljonger Samt ära och prakt Helt utan makt Men rösten var frisk som en sommardag Men kroppen var sliten Trött efter alla hårda tag Hon mådde så illa Flickan hon trilla Men sjöng ändå Hur kunde det gå Som om tiden stod stilla Fast timmarna ila Flickan sjöng på Allt blev samma då Åh hon sjöng som en näktergal Som ingen la märke till Hon var som en gömd pärla i ett skal Sista versen hade sjungits Drömmar hade funnits Drömmar som räddade ett liv Sånger som räddade ett liv Drömmar om sånger Sången om drömmar Det var ingen som såg vad hon kände Det var ingen som såg vad hon såg Det var ingen som såg vem hon verkligen var Det var ingen som såg vad hon såg