Griftefrid

En fager ung mö bär på älskogens skam Ty at syndernas frukter man aldrig glädjas kan En höst kväll så rå efter lönndom och mord Hon ett barnlik begravde uti ovigd jord En dag blev hon vigd uppå logen stod fest Efter gästerna lyssnat till sin sockenpräst En fela i dur uti dans bruden förs När en stämma i moll så från springorna hörs "Kroppen min är för länger För graven som är för trånger Ruttet och rått är mitt linne Längstansfyll mitt sinne " Tre män tog till mod och så grävde de opp Till sin fasa och sorg ett spädbarns döda kropp Nu dansar hon bruden som just blivit gift Med en uppstigen myling mot sin egen grift "Kroppen min var för länger För graven som var för trånger Griftefrid jag nu vunnit När jag mor min funnit"