Svarta Ankan

I nattens nordanvind Ett stål ett skri ett töckens lugn Sprider sig fjärran kring Ah ah ah Mossa tung och röd En spegelbild i dolkens egg Djupt i livets svalnande glöd Ah ah ah Skridande i mörkret fram Vedergällning med dystra fjät Hämndens drottning i jungfruhamn Av oförrätt hon ej förlät Höstens löv likt hennes tårar Faller mjukt i skogens stillhet Månen är det enda vittnet Till svarta änkans värv Bröllopsklänning nu trasor grå Av tidens tand till en själs fördärv Hjärtats baneman är offret För svarta änkans värv Genom strilande regn Följet vandrar lågmält fram Mot sorgens dignande hägn Ah ah ah Mot en kall svart jord Sänks så kistan vördsamt ned Under psalmens sista ord Ah ah ah Minnena tynar ej likt ett ärr de bestå Att lindra svårmod kan jag ej mig förmå Himmelen tröstar ej denna modstulna själ Min djupa vånda blir mitt eget farväl Mörkrets demoners gäckande kall En bris av lättnad på nattens rand Driven mot branten och plågornas all Med kalla stålet uti min hand Skridande i mörkret fram Vedergällning med dystra fjät Hämndens drottning i jungfruhamn Av oförrätt hon ej förlät Höstens löv likt hennes tårar Faller mjukt i skogens stillhet Månen är det enda vittnet Till svarta änkans värv Bröllopsklänning nu trasor grå Av tidens tand till en själs fördärv Hjärtats baneman är offret För svarta änkans värv