Den Sista Flytten

Min röst har ändrat ton Min hud har blivit tunnare Och jag känner inte igen Mina händer eller vyn ut genom fönstret Men knoppar pryder vartenda träd Så jag antar att det är vår Plötsligt står någon där i dörren Med ett leende Han går in i mitt rum Och sätter sig vid mig Och då, just som han rör vid min hand Blir hans ansikte på ett underligt sätt bekant Men en främling förblir han ändå Fast det blir mörkt och kallt när han reser sig och går Ditt rum känner jag igen Ändå har jag aldrig varit här Förrän nu Men det är samma saker Samma doft Samma ansikten Och dem kan jag utantill Du sitter på stolen bredvid mig Du är tyst och stilla Och jag får hålla din hand Trots att du inte kan mitt namn Men då vaknar någonting i din blick Ett ljus fladdrar till och jag ser att du förstår Att vi betyder något för varann' Men på ett ögonblick rullar dimman åter fram