Tisdag 9:45

Hon tar tåget till Stockholm För att få vara anonym Screwdriver och stark parfym Skruvar ner tankarnas volym En kölapp i handen Blir vägledd till ett litet litet rum Ställer ner sin ryggsäck, klagar Den är alldeles för tung Blomman i fönstret Var det längesen nån vattnade den Bladen är gula Kommer den att dö här sen Persiennerna är neddragna Så att ljuset inte kommer in Dörren stängd Högt i tak Så att mörkret inte sipprar ut Hon vill att alla ska dra åt helvete Vill slänga ut blomman genom fönstret med detsamma Finns här ingen själ med samvete För hon orkar inte längre vara mamma Dagens tid är redan slut Och hon blir inte förvånad Snälla ögon frågar Ska vi boka en ny tid om en månad Hon säger gärna men tänker nej Känner sig hånad Det är alldeles för sent Tills dess har barnen hunnit lämna mig Kan inte lova att jag fortfarande lever Men barnen kan dra åt helvete Och psykologen kan gärna följa med Finns här ingen själ med samvete Som kan få tankarna att lämna en ifred Hon vill att alla ska dra åt helvete För hon orkar inte längre vara mamma Finns här ingen med dåligt samvete Som kan visa lite jävla anamma Persiennerna är neddragna Ljuset kommer inte in Dörren stängd Högt i tak Mörkret kommer inte ut Hon vill att alla ska dra åt helvete Vill slänga ut blomman genom fönstret med detsamma Finns här ingen själ med samvete För hon orkar inte längre vara mamma