Domen över den döde

Från asken jag hängde I vinden jag svängde Kan du, rista? Kan du, råda? Och inget mjöd jag fick Ens I mitt svultna skick Kan du, färga? Kan du, fresta? Stungen av spjutet röd Given till Oden död Kan du, bedja? Kan du, blota? Med runor nu jag höll Från asken så jag föll Kan du, sända? Kan du, soa? För glädje och gagn hör mina ord Såsom Fränder och fä dör Dör såsom du bör Aldrig dör ordet Helgat av modet Fränder och fä dör Dör såsom du bör Aldrig dör domen Över den döde En grind står stark, olåst på fri mark För fattig och rik, är domen sig lik Finn en god vän, följ glädjen och känn Hur sorgen lämnar, när hjärtat öppnar Ingen kan sakna fel Illa är ingen hel Häll dig, som kvad Häll dig, som kan Gammal tul höras skall Ej hånas I sin hall Häll dig, som lärt Häll dig, som löd För glädje och gagn hör mina ord Såsom Fränder och fä dör Dör såsom du bör Aldrig dör ordet Helgat av modet Fränder och fä dör Dör såsom du bör Aldrig dör domen Över den döde Gläd dig aldrig åt det onda Gläd dig alltid åt det goda Du bör känna dig själv främst väl Ingen annan ej har mer skäl Starka runor du skall vittna Starka runor du skall rista Forna kväden föder nya Gamla rådslag visas krya Fränder och fä dör Dör såsom du bör Aldrig dör ordet Helgat av modet Fränder och fä dör Dör såsom du bör Aldrig dör domen Över den döde Fränder och fä dör Dör såsom du bör Aldrig dör ordet Helgat av modet Fränder och fä dör Dör såsom du bör Aldrig dör domen Över den döde Lycka till dig som har lyssnat nu