Åkerspöke

Ett landskap färgat av brunt och grått Ett disigt töcken är allt som förmått Att tränga genom en dimma så tjock Men där nånstans bland sten och stock En suddig skepnad svävar över ett fält En sorgsen själ under en rot som har vält Ett flackande ljus på en veke så skör Är det så här när man dör? ÅKERSPÖKE ÅKERSPÖKE ÅKERSPÖKE En vemodig figur Som liknar ingenting jag tidigare sett Vinden piskar, det regnar små spik I leran ligger ett stelt gammalt lik En sista plats utan rast, utan ro Ingenstans har hans själ att bo Över kroppen maskarna krylla Döden bor i jordens mylla Aldrig sett en så vemodig gast Livet tynade bort i all hast ÅKERSPÖKE ÅKERSPÖKE ÅKERSPÖKE En moloken filur Som liknar ingenting jag tidigare sett