II: dopamin | en slumpmässig våg av ensamhet

Det här tystheten Det här tomt taket Tom flaskan, tomt paketet Av medicin Plantorna och Laboratorieglaset Alla dessa hör Till en spöke Jag känner inte längre Hur lita på Förlåt, jag har provat Jag är maktlös (Jag känner inte längre Vad man förstår genom lycka Kanske det här känslan Ska återvända till mig Jag känner inte längre Vad menas genom lycka) Ingen ord Ingen glädje Inget liv Ingen säkerhet All, att är kvar Att mås är depressiv Slumpmässig våg Av ensamhet Varvat med Tid för panik Och droger Och dagdrömmande Ingen ljus Ingen person Ingen musik Bara sjuk smärta Ingen hommage För personerna Att existerar inte Ingen hommage