Sot

Rök nu sippra och en bolma utFrång högar av bräte och skatterHimmelen kommer ned i Mörka molnMedan vresiga flammor gör sitt dånDomedagssjok jämte marken nårSolljuset. Det förgårOch allt blir gråttAndas in hur allt frisktnu smakar sjuktFör varje stön och pustI ditt bröstKommer ljuset i tunneln allt merIn i din sfärDå luften smakar aska och sandOch envetet med helvetisk pinadrar ditt liv att så sakteliga sinaur djupen trummor slå dovtNär sprickor och lava nu all mark taEtt inferno från Jordens livmoder födsSom korsar alla människors stigVirvlande från upp och ned hänAska i oväder som snö så brändHösten och vinter, vår och sommarÄro ett då den-sista ÅrstidenAllrådig blirGrönskande träd och spirande glasskinnande marmor och spirorsunda kroppar och mätta magarHör nu en historia till från förrSå avlägsenAtt Blanda sagor den må boStanken milsvida sträcker sigoch lämnar inget där bisvedda skorpor av en gångböljande fältnu vätta och tränktai kokande ruttet bloddet som nu ljudai dödens mäktiga lugnOm någon återstod att det seDär smärtan gått som befriare genomöver by och stad som en gång floradeDär döden tagit bortAll färg och sötmaIngen bestå, bara döende glödoch ruiner klädda i Sot!Rök nu sippra och en bolma utFrång högar av bräte och skatterHimmelen kommer ned i Mörka molnMedan vresiga flammor gör sitt dånDomedagssjok jämte marken nårSolljuset. Det förgårOch allt blir gråttAndas in hur allt frisktnu smakar sjuktFör varje stön och pustI ditt bröstKommer ljuset i tunneln allt merIn i din sfärDå luften smakar aska och sandOch envetet med helvetisk pinadrar ditt liv att så sakteliga sinaur djupen trummor slå dovtNär sprickor och lava nu all mark taEtt inferno från Jordens livmoder födsSom korsar alla människors stigVirvlande från upp och ned hänAska i oväder som snö så brändHösten och vinter, vår och sommarÄro ett då den-sista ÅrstidenAllrådig blir